Sdr - Svensk Direktreklam


Bakom ett högt nätstängsel glittrar vattnet i swimmingpoolen på lyxvillan utanför Uppsala. Den tillhör en av SDR:s ägare.
De två männen som äger företaget har gjort sig till multimiljonärer. Men Transportfackets avtal ger skamlöner till utdelarna.

Det cirkulerar väldigt mycket pengar inom direktreklambranschen och i stort sett alla utom de 10.000 utdelarna lyckas plocka ordentliga summor i egen kassa. Stora villor och lyxbilar är mer regel än undantag.


Snart skall Svenska Transportarbetareförbundet teckna ett nytt avtal med Almega inom reklamutdelarbranschen. Dagens avtal räknas som ett av de svagaste och sämsta kollektivavtal som skrivits i Skandinavien. Ägarna har blivit mångmiljonärer, men utdelarnas löner räknas i hundradels ören.
Samtidigt påstår Transportfacket att de bekämpar lönedumpning. De säger sig också kämpa för att tillsvidareanställda och behovsanställda skall ha samma lön, men i reklamavtalet är skillnaden enorm. Nu finns det en överhängande risk att de skriver på ett 3-årigt slavkontrakt riktat mot 10.000 reklamutdelare i Sverige.


Dagens avtal stadgar ett grundackord som ligger på endast 17,86 öre per utdelning för det man kallar ett normaldistrikt. Till det kommer ett litet viktpåslag som är 3.62 öre per 100 gram.
Egen ibladning, där man tar in reklamen hemma och använder sitt hem som sorteringspacksal betalas endast med 3.49 öre per blad, fr.o.m tredje sortens prospekt som ingår i utdelningen.


Fackföreningarna talar om hur bra det är med kollektivavtal, men kollektivavtal som Transportfacket skriver kan också innebära ett långtgående skojeri, det är något som tidningsbuden fått lära sig under många år.
För tillsvidareanställda reklamutdelare över 24 år höjdes lönen till över 130 kronor i timmen sommaren 2011. Problemet är att det inte finns några tillsvidareanställda utdelare, alla har en  behovsantällning och arbetar i verkligheten på helt värdelösa ackord.


Att dela ut t.ex. 500 reklambuntar är ett tufft arbete som tar många, många timmar i anspråk. Då är grundlönen  5 x 17,86 =  89 kronor och 30 öre för hela utdelningen.


Ackordet är så dåligt att en vanlig löneökning, 2,5 % på ett år, inte ger mer än ca. 45 öres lönehöjning per hundra utdelningar.


Den som inte når upp till 65 kronor i timmen (16-17 år) eller 75 i timmen (över 18) har enligt avtalet egentligen rätt att begära tidsmätning och få betalt enligt den timlönen, men det är väldigt få utdelare som känner till och kan utnyttja den möjligheten.

Dessutom har Transport och SDR bluffat och bakat in semesterlönen i de siffrorna. I själva verket är det ca. 57 kronor (under 18 år) och ca. 66 kronor över 18 år. Semesterlön läggs aldrig in i lönesatser i ett kollektivavtal. Anledningen är att man vill få det att se bättre ut än vad det egentligen är.


Den ansvarige för avtalet inom Transport, Lennart Sköld från Uddevalla, vill inte svara på några frågor om reklamutdelartavtalet. Han är ny ansvarig och ersätter den unge väktaren Matts Haglund. Och det ser ut som om journalisterna på tidningen Transportarbetaren har fått munkavle; avtalet näms inte alls i tidningen.

Lennart Sköld och Marcel Carlstedt från Transportarbetareförbundet, som snart kommer att skriva under avtalet med SDR, har själva årslöner som ligger mellan 500- och 600.000.

Låt oss titta närmre på SDR-företaget. Företaget som bl.a. berikat sig på att använda barn för ett tungt, underbetalt arbete.
Svensk Direktreklam är ett helägt underbolag till företaget Ge-Te Media som ägs av två män från Uppsala. De äger de två helt dominerande lika stora aktieposterna.
Men mindre aktieposter har delats ut till olika släktingar till de två huvudägarna.

Bara enligt den senaste årsredovisningen tog ägarna hem över nio miljoner till sig själva i aktieutdelning. Sex miljoner från huvudbolaget och över 3 miljoner från SDR. Året innan plockade man hem totalt 6 miljoner.
Ägarna tar dessutom ut höga egna löner från företaget, en av dem är i 70-års-åldern och fick en lön på över 1,5 miljoner enligt senaste taxeringen.
Inom Svensk Direktreklam finns ett helt litet hov med kontorsanställda med olika titlar som har mycket fina inkomster, mellan 550-700.000 kronor om året.
VD:n för SDR, som är en kvinna från Uppsala, tar hem lite över en miljon i årslön, enligt den senaste taxeringen.
I huvudbolaget Ge-Te Media ingår förutom SDR också förlustbolaget Malmixx projekt, som jag återkommer till, ett gratistidningsbolag som också redovisar förlust och några andra bolag.

Svensk Direktreklam är en s.k. franchise-kedja. D.v.s. man har ett 40-tal olika egna företagare anslutna till kedjan som organiserar utdelningen i ca. 11.000 utdelningsdistrikt på ett 40-tal platser runt om i landet. Det gör att förhållandena kan skilja lite från plats till plats, men franciseföretagen styrs hårt av av sina kontrakt med SDR-bolaget. Svensk Direktreklam har total kontroll över företagens bankkonton och tar också hem en stor bit av förtjänsten på de lokala uppdrag som företagen lyckas ta hem.
Om ett franchiseföretag inte betalar in tillräckligt till SDR försätts de i konkurs och man låter den statliga lönegarantin gå in och betala ut lönerna till utdelarna.  
SDR har speciella anställda som håller kontroll på de olika franchiseföretagens ekonomi.

Det SDR-ägda företaget Malmixx Projekt sköter om utdelningen på de platser där det inte finns något franchiseföretag, eller där man gått i konkurs och inte lyckats få in något nytt franchiseföretag. Men i en del områden har Malmixx Projekt funnits under lång tid, bl.a. i Göteborg och på hemmaplan i Uppsala.
En hel del av de pengar som SDR drar in  hamnar i Malmixx projekt. Det är ett företag som låter Ge-Te media göra stora förlustavdrag varje år, företaget redovisar mellan 9 och 12 miljoner i förlust sedan 2006 för Malmixx Projekt.
I varje årsredovisning skriver Ge-Te Media att Malmixx Projekt har belastat företaget med ett stort minusresultat, men att projektet nu skall utfasas och upphöra. Något som aldrig sker. Påföljande år redovisar bolaget minst lika stor förlust igen.
I senaste årsredovisningen står att Malmixx Projekt skall avslutas under 2013-2014. Något som inte kommer att bli verklighet.
Man har satt i system att göra stora förlustavdrag genom Malmixx Projekt.
De etablerar också gratistidningar på en del platser, en verksamhet som också slukar en del förlustmiljoner.

Transport och Almega förhandlar just nu om ett nytt avtal. Blir det ett nytt skamavtal?




2 kommentarer:

  1. SDR i Linköping,Norrköping,Karlskrona,Kalmar,Västervik
    Malmö,Södertälje och Eskilstuna har gått i konkurs i år! Digitaliseringen har kommit för att stanna.

    SvaraRadera
  2. -mycke skojare i branschen, konkar så fort de ser ett moln och startar igen så fort solen börjar lysa lite.

    SvaraRadera