Transportarbetareförbundets kongress 2017

25 JUNI 2017

Lars Lindgren röker cigarr och inmundigar ett och annat tillsammans med högsta ledningen för Internationella Transportarbetarfederationen på den exklusiva baren American Table & Brasseries uteservering. Vad han inte vet är att inne på Norra Bantorget under LO-borgen mitt-emot baren, står hans fiender inom förbundet och filmar, en film som senare lämnas vidare till Aftonbladet.


115 röster och vinst till Tommy Wreeth, 103 till Markus Pettersson. 
Striden om ordförandeposten var den stora frågan vid Transports kongress i Örebro 2017. 

Markus Pettersson och det nya unga gardet misslyckades med sina planer. Efter att  Lars Lindgren avgått valdes hans närmaste medhjälpare till ny ordförande.

Markus Pettersson lämnar Transport för att fortsätta sin karriär på annat håll.

Så blev upplösningen på den slagfemma mellan olika funktionärsgrupper som exploderade inom Transportarbetareförbundet innan kongressen.

Strider mellan anställda och fraktionsbildning inom förbundet har anor sen mer än ett halvt sekel tillbaka. 
Lars Lindgren kom själv till makten efter en våldsam turbulens på förbundskontoret 2008. Med ingredienser av sprit, avskedanden och sex. Men traditionen har varit att hålla allting inom "rörelsens stängda dörrar".


Transportarbetareförbundet har aldrig tillämpat valbarhetshinder för anställda som finns i  normala fackföreningar. 
Det har öppnat för ett extremt funktionärsvälde och de anställda har en näst intill obegränsad maktställning i förbundet. Ett moment 22, där avdelningarnas anställda ser till att anställda och deras mest lojala anhängare åker till kongressen. Och fattar beslut som gynnar de anställda. Och väljer anställda till alla poster.
(Ett beslut som de alltid undantagslöst fattar vid varje kongress är att inte införa valbarhetshinder för anställda vare sig till kongressombud eller styrelse.)
Vid 2017 års kongress valdes 12 förbundsanställda med höga funktionärslöner in i VU och styrelsen - och en arbetare.

Kongressen i början av juni blev kulmen på en våldsam inre strid om makten på förbundskontoret, där Lars Lindgren slogs ut genom Aftonbladets avslöjanden:
Saftiga restaurangnotor, privatkörning med tjänstebilar. En hemlig vän som delade lyxiga dubbelrum med ordföranden på en Europaresa betald av Transport. En son till Lars Lindgren som använde en av Transports flotta Östermalmslägenheter.

Lars Lindgren föll hårt och snabbt från Transports styre. Han försökte resa sig igen, och gjorde en ansats till att återta tronen på kongressen. Men ett telefonsamtal från Aftonbladet satte stopp för planerna: "Vi vet att du ska till Gävle och ha en träff med sympatisörer i morron. Vi vill träffa dig och fortsätta granskningen, eftersom du ska kandidera på kongressen".
Lars Lindgren gick direkt ut och meddelade  att han ger upp och inte kommer till kongressen. Transport är ett avslutat kapitel för hans del.


Almedalsveckan i Visby firades inte av i vatten och bröd. Tillsammans med ett helt gäng på restaurang Trossen åkte Lars Lindgrens Mastercard upp. "Förfriskningar i samband med Almedalsveckan" kallades drinkarna i Visby. 
Lars Lindgren betalar också med medlemmarnas pengar mat och diverse drycker för tre så kallade utredare inom Transport samt ett helt gäng LO-kvinnor som ligger ute på Almedalsfesten. Hans fiender i förbundet är där och filmar honom.
När Lars Lindgren träffar ITF:s generalsekreterare för en kvällssupé på Restaurang Räkan i Sthlm går det på 2166 med blandningen mat, årgångsvin och sprit.
En av fakturorna som Aschberg hade fått visar hur Lars Lindgren betalade en kvällssupé med förbundets Mastercard för två arbetsgivartoppar i Biltrafikens Arbetsgivarförening och fyra höga tjänstemän i Transportarbetareförbundet. Man blandade öl, tre helflaskor årgångsvin med starksprit - och med skaldjursdelikatesserna inräknat gick den medlemsnotan för kvällsmaten på över 7.000.
En annan medlemsbetald faktura handlade om när ett par från Väktarnas internationella organisation UNI besökte Stockholm. 
En faktura från Kaknästornets restaurang för fyra personer visade på 2.428 i mat och 2.053  i vin, sprit och öl. 



Bakgrunden var att ett och ett halvt år innan kongressen, lät Lars Lindgren meddela att han tänkte fortsätta och försöka ta hem ordförandeposten i ytterligare fem år. Och kupplanerna mot honom började smidas.

Som förbundssekreterare och kronprins var egentligen tiden kommen för att Markus Pettersson skulle ta över ordförandeskapet. Han hade skaffat sig många sympatisörer, inte minst bland unga karriärsugna transportare inom Organizerprojektet som Markus Pettersson var ansvarig för.
Det var också klart att Lars Lindgren hade börjat se organizerprojektet (som han själv startade efter amerikansk förebild runt om 2010) som en alltmer växande falsk gökunge i boet, som hotade gammgubbarnas maktställning. Han och andra ville att den centrala och allt mer korrupta ledningen för projektet skulle avskaffas. Och organiseringen kontrolleras och inlemmas i avdelningarnas arbete.
Lars Lindgren var egentligen inte valbar. Med 60 år fyllda i slutet av maj innebar det pension. Men han hade tänkt driva igenom en stadgeändring på kongressen och sen kandidera och ta hem ordförandeklubban i 5 år till. 
Funktionärer i många avdelningar verkade vara med på noterna.
På förbundskontoret delades de anställda i olika läger. Informations- utredar- och organizeravdelningarna stod på Markus Pettersson sida. Tidningen och de gamla uvarna, på Lindgrens sida.

Lars Lindgren fyllde 60 år en vecka innan kongressen. Hade han tagit sin pension skulle Markus Pettersson ha avtackat honom som en framgångsrik och stor fackföreningsledare och kongressen skulle ha gett honom en lång stående ovation. Kongressmiddagen skulle blivit extra festlig till hans ära. Inga skandaler skulle fläckat hans renomé. Det var också tänkt att presentera en ny bok på kongressen som två tidigare toppar i förbundet fått en större summa pengar för att skriva, "Transport 120 år", ett slags hjälteepos över de viktigaste anställda genom tiderna, där Lars Lindgren naturligtvis ingick. Men i och med skandalhistorierna i Aftonbladet beslutade man sig för att stoppa tryckningen av boken. 
Markus Pettersson skulle ha kunnat hålla hela kongressen i sin hand, med hjälp av ett stort gäng lojala underhuggare.
Men Lars Lindgrens plan på att fortsätta som 1:a stod i vägen för det upplägget.

I december förra året publicerar Transportarbetaren uppgifter om skandalösa metoder inom organizerprojektet. Publiceringen retar gallfeber på det "nya gardet" i Transport, som nu jobbar för fullt på att få in så många av sina sympatisörer som möjligt bland kongressombuden.
I mars briserade skandalen med Lars Lindgren-affären i Aftonbladet, och efter hans avgång gick Markus Pettersson in som tillförordnad ordförande. I mars tog också den unga Organizerfalangen över hela ledningen för Stockholmsavdelningen.

Men skandalrubrikerna mot Lindgren var inte en följd av ett journalistiskt grävjobb på Aftonbladet. Snart stod det klart att Aftonbladets journalistteam stod i direktkontakt med personer inne på Transports förbundskontor, som lämnade ut uppgifter i strid ström.
Inte bara det. Det visade sig att en större grupp inom Transport, följt efter och samlat uppgifter om Lars Lindgren i över ett år för att få bort honom från makten.
Hela det så kallade Organizergänget, som gång på gång samlades på SSU:arnas kursgård Bommersvik, var inblandad i en komplott och ett intrigmakeri med syfte att göra Markus Pettersson och Matts Haglund till Transports nya toppar. 
Lars Lindgren måste bort.
Hans andreman Tommy Wreeth skulle förpassas till avtalssekreterare eftersom avtalen inte låg inom Pettersson/Haglunds kompetens. Det är för övrigt just på Bommersvik som många uppkomlingar inom "rörelsen" fått sin inskolning.

Några på förbundskontoret på Olof Palmes Gata i Stockholm hade tagit sig in i ett skåp i Lars Lindgrens sekreterares rum och letat upp spritnotor som de la beslag på. Det var de notorna som Aftonbladets Robert Aschberg viftade med när han satte dit en överrumplad Lars Lindgren i ett parkeringshus i Stockholm.
- Sprit, sprit, sprit, sprit, lät det i intervjun, och bara några dagar senare resulterar AB:s artiklar i Lars Lindgrens fall.

Markus Pettersson jobbade nu stenhårt med att visa framfötterna i medierna och informationsavdelningen lyfte fram honom med långa rader av inlägg på hemsidan. Han jobbade för att kongressombuden skulle se honom som en stark, publikfriande och självklar ledargestalt inför omröstningen. 
Från en familj med höga poster och starka band inom både LO och Socialdemokratiska Partiet har Markus Pettersson också ett stort kontaktnät högt upp i regeringsnivå. 

Men Transportarbetarens redaktion imponerade han inte på.
I maj får Transportarbetaren fram allt mer uppgifter på hur ledningen för Organizerprojektet står i spetsen för en konspiration bakom ryggen mot sin egen ordförande. Deras sammankomster har inte handlat om att organisera på arbetsplatserna, utan om att föra fram Markus Pettersson och Matts Haglund till makten och få bort Lars Lindgren. En organizer från Malmö ger detaljerade uppgifter om hur det gått till. 

Om Transportarbetarens chefredaktör publicerar en artikel om organizergängets konspirationer vet han att han inte har en chans att stanna kvar som chefredaktör i det fall att Markus Pettersson vinner ordförandevalet på kongressen. 
Bland de nya aspiranterna har man redan börjat förbereda sig för att göra om tidningen till en trogen "husbondens röst" med någon i VU som ansvarig utgivare, som ska granska allt kontroversiellt material innan publicering.
Den ska aldrig få innehålla vad man kallar "någon som helst revision av förbundet".


"Plockat bilder ur en dator som sedan publicerades i Transportarbetaren. Hur fan det kan gå till så? Att bilder hämtas som sedan publiceras i vår egen tidning." 
Så kommenterade Markus Pettersson Transportarbetarens publicering av en registreringsblankett, där en Organizer betygssätter och stämplar en medlem i Transport som oduglig.

Chefredaktören på Transportarbetaren publicerar artikeln med rubriken "Vi blev brickor i ett maktspel".
Samtidigt låter han Matts Haglund och Markus Pettersson på förbundskontoret få möjlighet att svara för sig. Matts Haglund avböjer och Markus Petterssons svar är osammanhängande och inger ännu mer tvivel. Han säger att uppgifterna om en komplott mot Lars Lindgren bakom ryggen är allvarliga om de vore sanna. "Men de är inte sanna".
Lite efter publicerar Transportarbetaren en intervju med ännu en organizer som bekräftar uppgifterna.
Hela det "gamla gardet" med flera före detta ledare i Transport, gaddar sig nu samman för att stötta Lars Lindgrens närmaste medarbetare, kassören Tommy Wreeth och hans kandidatur till ordförandeposten.

Nästa utspel kommer från Göteborgsavdelningen, avdelning 3, uppbackade av   Uppsalaavdelningens ombud och styrelse, bara någon vecka innan kongresstart.
Alla ombud från avdelning 3 skriver i ett upprop att man liksom Stockholmsavdelningen anser att Markus Pettersson måste bli ordförande, Tommy Wreeth ska sättas åt sidan på en nyinrättad tjänst som avtalssekreterare i VU. Matts Haglund ska bli tvåa i Transport som förbundssekreterare.

Kort efter kontrar Wreeths anhängare. Ombud från 13 avdelningar ställer sig bakom hans kandidatur bara några dagar innan kongressen inleds. 

När förbundet kom till kongress i juni var det ett sargat förbund med öppna sår och stor  misstänksamhet mellan de olika falangerna i förbundet. 
Och kaos på förbundskontoret i striden mellan de nya uppstickarna kring Organizerprojektet och de gamla Lindgren-sympatisörerna med tidningen Transportarbetaren i centrum.
Lars Jonasson,Göteborgs Tidningsbudssektions ordförande röstar. Här övervakas han noga när han röstar på kongressen i Örebro. Båda falangerna fotograferar o. filmar och bevakar för att man misstänker den andre för fusk.
När kongressen inleds börjar ett rykte direkt cirkulera om att Tommy Wreeth har ett övertag.

Stämningen är spänd, ledningarna för fraktionerna undervisar sina ombud om att absolut ingenting mer får komma fram under kongressen. Medlemmarna har redan fått veta alldeles för mycket i och med de svåra personstriderna. Nu måste det ges en seriös bild av en kämpande fackförening och inte bilden av lekstuga med våldsamt grälande funktionärer som är dödsfiender. Och inga mer uppgifter om funktionärer som lever högt på medlemmarnas bekostnad.
Korruption, sprit, personstrider, registreringsskandaler och liknande ska sopas under mattan.
Stötestenarna ska istället hänskjutas till den nyvalda ledningen som ska göra något som man kallar "en framtidsutredning".
Det stora avgörandet blir helt enkelt vilka som väljs till ledningen.

Redan andra dagen är det dags för ordförandevalet. Talare efter talare vädjar i dramatiska ordalag till kongressen att välja Markus Pettersson. 
Hela förbundet kommer annars att stagnera och falla tillbaka. Markus beskrivs som en framgångsman som ger unga karriärister mål och medel, och med hjälp av sitt unga organizergarde, som är som "en extrarörelse i rörelsen", kan han modernisera och lyfta förbundet.
Markus Pettersson ställer inte upp i valen om någon som helst annan post än ordförande.Med stort O.
Hans anhängare i Transportfemman uppdaterar avdelning 5:s Stockholms facebookssida  timme för timme och skryter med att de har den mesta och bästa facebooksidan i Transport.

Men inget hjälper. Transportarbetarens artiklar har satt agendan. Markus Pettersson och hans anhängare betraktas av många ombud som delaktiga i en maktkupp för att fälla den gamle ordföranden med fulmetoder.
Ryktet om Tommy Wreeths övertag var sant, men han väljs med ynka 12 rösters majoritet till  ny ordförande. Malmöavdelningen ställer sig upp jublande och applåderar för fulla muggar. Till slut reser sig även de flesta Markus-sympatisörerna och applåderar, enligt anvisningarna. 
Tommy Wreeth går fram och tackar för förtroendet. Markus Pettersson tackar sina anhängare och meddelar att samma dag som kongressen är slut lämnar han Transportarbetareförbundet.
I styrelsevalet blir Stockholmsavdelningens ordförande utröstad och avdelning 5 i Stockholm blir utslängd från styrelsen. Men några andra personer med bakgrund eller kopplingar till den märkliga Organizerorganisationen väljs in i ledningen. 

Transportfemman i Stockholm publicerar ett facebookinlägg -som man sedan redigerar- där man skriver att kongressen är över redan andra dagen.
 "Vi är stolta över de tal som våra medlemmar höll. Vi känner stor sorg över att Markus Pettersson lämnar förbundet". 
Och vid midsommar tre veckor senare har inget enda mer inlägg gjorts på Stockholmsavdelningens facebook.

Hela den så kallade tidningsbudstrojkan på västkusten ställde också upp för Markus Pettersson.

Lars Jonasson skriver:
Tack för dina insatser och förmåga att lyfta oss Markus! Transportarbetareförbundet gör ett historiskt misstag och förlust i och med att de inte tog tillvara allt det du tillförde förbundet och valde dig till vår nya ordförande.

Stor förlust för Transport, skriver Daniel Hilmér. Mats Gahrn höll ett brandtal för Markus Pettersson på kongressen.



Länkar: Bommersviksandan


Den avgörande artikeln i Transportarbetaren

Markus Pettersson försöker besvara uppgifterna

Malmöavdelningen jublar när Wreeth vinner valet

4 kommentarer:

  1. Fina lyxmäniskor som tar varje chans att leva fan på de enklas bekostnad. En facklig adel som vi bugar och bockar på. Låt oss ligga på knä och krypa för vår fackliga överhet!!!!!!

    SvaraRadera
  2. Hade det varit en ärlig organisation hade man gjort om kongressen till en hearing om korruptionen i förbundet. Hur revisorer och annat struntat i allt och hur långt svindlet sträcker sig ner bland alla anställda och andra figurer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha inte en chans, de dribblar vidare. Var så säker.

      Radera
  3. Ett jävla patrask!

    SvaraRadera