I en artikel i tidningen Arbetarskydd uttalar sig en man som är anställd som regionalskyddsombud på transport.
- Tidningarna skulle gå i konkurs om de skulle satsa 5.000 på varje tidningsbud.
-De är inte alla med i transport och de ställer till det för sig själva, menar mannen som är en ledande företrädare för transport.
Som uppenbarligen tycker att arbetsmiljöverkets krav på larm för tidningsbuden är helt felaktigt.
Transport vill inte ställa några dumma krav som kan vara ekonomiskt besvärliga för distributionsföretagen och tidningarna.
5000 kr som en engångssumma. Som beräknas användas under tio år, innebär 500 kronor om året.
Om tidningarna skulle tvingas lägga ner 500 kronor om året på tidningsbudens säkerhet skulle de gå i konkurs?
Det är sannerligen inte konstigt att våra förhållanden är så fullständigt körda i botten.Om man öppet kan redovisa en sådan här inställning mot tidningsbuden, hur ser det då ut bakom kulisserna?
De dåliga förhållandena är alltså ingenting att förvånas över. Är det så att man helt enkelt anser att om förhållandena och lönerna var ännu sämre skulle tidningarna riskera att inte kunna komma ut?
I den här artikeln som skrevs i högkonjukturtider i början 2000-talet läser vi följande:
"Högtidligt uttryckt kan man också påstå att demokratin ytterst bärs upp av tidningsbudkåren. Ett totalstopp skulle skapa ett skräckscenario som ingen vågar andas om."
Kommentarer