Det går rykten om att det ska bli bättre tider och mer jobb.
Det är bra för oss tidningsbud. Då blir chefens röst annorlunda och det börjar självbildas en särskild form av klardankar i hjärnorna på distributionsledningen.Och på kontoret drar man ner kafferasten från fyra timmar till två timmar. Cheferna utsätts för de mest skamliga uppmaningar från högsta hönsen, de ska nu berömma och uppmuntra buden. Det saknas ord, finns inga gränser för vad man kan ta sig för.
Det kommer en propå om att nu måste det göras en omfattande enkät om trivseln på arbetsplatsen.Har ni hört något så enfaldigt. Cheferna mummlar sinsemellan om att säga upp sig. Nere i graven börjar också en gammal kompis att sträcka på benen. Han heter Förenklad i förnamn och Utdelning i efternamn.Samtidigt ser man sig tvungen att låsa in de värsta psykopatsjälarna i garderoben en tid framöver.
Om det blir ännu mer jobb blir chefens röst alldeles mjukglass och när han träffar några bud bildas det konstiga meningar nere i strupen på honom som han själv inte kan förklara hur de kan uppstå. Han säger oroligt; Och hur trivs ni med att arbeta för oss.
Det är nu ett supersnille vid Göteborgs universitet lyckas skriva en avhandling på 200 sidor med titeln ´Problem vid rekrytering av tidingsbud`. På kontoret åker man inte längre till sitt favoritcondis för att inskaffa godsaker utan skickar praktikanten på en snabbis till konsum. Till slut är chefens röst så söt och len som en sked honung och då vet du att Sveriges ekonomi går som tåget.
Kommentarer