Vad hände med den försvunne brevbäraren Bosse Jansson från Södermalm i Stockholm?
Det är ett av de mest mystiska försvinnandena i landet.
Att efterforska Bosse Janssons öde visade myndigheterna på den tiden inget intresse av. Han var särskilt skyddslös eftersom han saknade nära anhöriga.
Istället flyttade dottern till den polis som skulle leda efterspaningarna in i lägenheten på Folkungagatan.
Hans tillhörigheter dumpade polisen i Stockholm i en lumpbod.
Det fanns något typiskt för 70-talet inbäddat i hans historia. Han blev engagerad i den maoistiska rörelsen i Sverige.
En rörelse som också den försvann. Den hade sin storhetstid under första delen av 70-talet och dog sedan ut allteftersom Kina förändrades efter Maos död 1976.
Tidigare samma år 1976 bara 26 år gammal försvann Bosse Jansson helt abrupt en mulen och kylslagen helg i april. Ingen har någonsin mer hört av honom. Och alla spår tycks rinna ut i sanden. Han var på Svensk Albanska Föreningens lokal på en lördag. På måndagsmorronen dök han aldrig upp på postkontoret. Det var helt olikt Bosse Jansson. Lägenheten visade sig vara tom och allt i sin ordning. Men det har aldrig mer dykt upp ett spår efter honom.
Han var engagerad i de förenade FNL-grupperna redan i gymnasietiden.
Han var den som alltid tog på sig uppdragen att sälja Vietnambulletiner och dela ut flygblad. Han beskrivs som nästan ett landmärke vid demonstrationer i Stockholm. Han var omkring 1.90 lång och hade en röd kalufs som ingen misstog sig på så lätt.
Snart får han också ett brinnande intresse för det lilla kommunistiska Albanien. Som har brutit med Sovjet och vid den här tiden hade nära förbindelser med det maoistiska Kina.
Han blir en av de få som behärskar albanska i Sverige.
Han beskrivs som lite av en ensamvarg som har lite svårt för nära sociala kontakter. Hans föräldrar dör i sjukdom när han är 20-22 år gammal och han har inga syskon.
Men samtidigt är en av dem som startar Svensk Albanska Föreningen. Och han har sina kamrater i KFML/SKP. Han har också goda kontakter med Albaniens ambassad i Stockholm.
Han jobbar deltid som gående brevbärare på Södermalm. Arbetsplatsen beskrivs som trång och dammig och ligger på Folkungagatan, samma gata där han också bor i föräldrarnas gamla lägenhet. Men brevbäraryrket har ännu en viss frihet. Alla kommer klockan sex och börjar sortera. De går sedan sin runda och när breven är utdelade är det bara att kila hem. Han ägnar mycket tid åt föreningslivet och läser mycket. Han har en stor skivsamling. Medans många av hans partikamrater går in för karriären och blir allt mer samhällsanpassade intresserar han sig intensivt för Albaniens sak.
Han är en hejare på geografi och städer. Ett stort intresse är att resa. Och han gör många resor också till andra länder. Han korsar den så kallade järnridån fram och tillbaka flera gånger.
Men bakom den lite försagda och blyga ytan döljer sig en kille som kan han ha haft kontakter högt upp i den albanska kommunistiska statsledningen redan i unga år.
Här står han med ett glas i handen i bakgrunden i det Albanska presidentpalatset i Tirana 1969. Han är bara 20 år gammal. På en mottagning jämte en regent i det som då ansågs vara Europas mest stängda och hårdast styrda land.
Till vänster framför honom ser vi Albaniens dåvarande premiärminister, Mehmet Shehu, nummer två i Albanien i många decennier efter "den store ledaren" Enver Hoxha. Tidigare samma dag har det genomförts en jätteparad i stalinistisk anda framför den högsta ledningen.
Mehmet Shehu rensades ut 1981 och hittades död i sitt hus. Han anklagades senare för att ha varit spion för olika fiendeländer och försökt arrangera ett mord på Hoxha. "Han begravdes som en hund", enligt Enver Hoxha.
I början av 90-talet föll hela den kommunistiska regimen samman.
Under 70-talet kommer Bosse Jansson att göra många fler besök i Albanien. Och det ska finnas fler bilder av honom tillsammans med albanska höjdare. Han var också reseledare för gruppresor med främst unga svenskar till Albanien.
Svensk-Albanska Föreningen i Stockholm arrangerade många resor till Albanien i samarbete med den folkrörelseägda resebyrån Reso. En slags politisk turism där arbetsplatsbesök och propaganda för regimen ingick i konceptet - men också bad och avslappning.
Att svenska underrättelsepolisen intresserade sig för honom kan man säga med säkerhet. Men största delen av akten från SÄPO är fortfarande under sekretess. I en liten del av akten som har lämnats ut framgår det att SÄPO har registrerat hans närvaro vid 9 olika demonstrationer redan under åren 1966-67. Polisen var i stor utsträckning högerextremistisk eller hade paranoida idéer om samhällsfarliga vänsteraktiviteter.
De vill inte att någon ska rota i deras förehavanden angående Bosse Jansson framöver 70-talet.
Polisen utredde aldrig hans försvinnande på allvar.
Var det förslagenhet eller bara svenska myndigheters vanliga klantighet?
Ett och ett halvt år efter försvinnandet publicerar FIB Kulturfront en artikel om hur medlemmar i SKP har hittat Bosse Janssons ägodelar och kläder dumpade i en lumpbod i Stockholm.
I säckar och kartonger låg också protokoll och handlingar från SKP och Albanienföreningen till salu. På en galge hängde hans byxor. Hit hade polisen också forslat hans stora unika skiv- och boksamling inte långt efter att han saknades.
Den polisman som egentligen skulle ha utrett omständigheterna kring hans fall blev god man för Bosse Jansson. Han röjde ur lägenheten. Och sedan lät han sin dotter flytta in i den kort tid efter Bosse Janssons mystiska försvinnande.
Några försök att efterforska Bosse Janssons öde var myndigheterna inte intresserade av. Han var särskilt skyddslös eftersom han saknade nära anhöriga.
10 år efter försvinnandet dödförklaras han och då står han fortfarande skriven på polismannens adress. Ännu en hemlighet om Bosse Jansson kom fram. Han lämnade efter sig en rejäl förmögenhet på bankböcker och i aktier som kom från arvet efter föräldrarna.
Han ska ha haft en jacka med många fack. Där hade han kommunistiska tidskrifter och skrifter om bland annat Albanien till försäljning för den som var intresserad.
När han försvann var han i färd med att ordna ännu en gruppresa till Albanien under kommande sommar. På lägenhetsgolvet bland den övergivna posten låg också en resebekräftelse. Det gällde en bokad resa till Algeriet.
En resa som aldrig blev verklighet.
Allting var i ordning i lägenheten. Hans pass, plånbok och en nyckelknippa låg kvar orörda. Det enda som avvek var ett par tofflor som låg som kastade framför ytterdörren. Hans jacka och adressbok saknades.
Det har skrivits böcker om honom, det finns en radiodokumentär och nu spelar Riksteatern en pjäs om den försvunne brevbäraren. På forumet Flashback finns en tråd med nästan 10.000 inlägg om hans fall.
I Anders Sundelins Bok "Brevbäraren som försvann" från 2019 görs idoga försök att följa upp olika både gamla och nya möjliga spår och scenarier. Men inget av dem leder till gåtans lösning. Boken slutar med samma frågetecken som allting annat som rör Bosse Janssons försvinnande.
Kommentarer