Slavlönerna står på fast grund, konstaterar Arbetsdomstolen.
Kollektivavtalet mellan Transportarbetareförbundet och Svensk Direktreklam ger inte utrymme för annat än dumpade slavlöner.
Att gå till Arbetsdomstolen med det som sannolikt är Europas sämsta kollektivavtal och hoppas på rättvisa var dödsdömt.
Idag kom till slut domen i SDR-löne-målet i Arbetsdomstolen.
Transportarbetareförbundet förlorade på alla punkter i det evighetslånga målet mellan SDR:s underbolag och facket i Arbetsdomstolen, som pågått sedan 2018.
Och ska betala över 640.000 i ersättning till Svensk Direktreklam för rättegångskostnader.
Arbetsdomstolen avslår helt kortfattat alla fackets framställningar som dåligt underbyggda. Fackets förhoppning om att AD skulle tro på att det fanns oinskrivna avsikter med avtalet om bättre eller riktiga löner kom på skam.
Argument om vad de skrivit på sin webb-plats eller vad de skrivit i en lokal annons i väst-Sverige lämnar Arbetsdomstolen helt utan avseende. Också vad Marcel Carlstedt påstås ha sagt vid förhandlingarna 2008 lämnas därhän. Det kan inte Arbetsdomstolen ta ställning till.
Transport menar att Svensk Direktreklam inte invänt mot deras redovisade uppfattning om avtalet.
Det saknar betydelse, enligt AD.
AD konstaterar helt torrt att prestationslön är den huvudsakliga löneformen, enligt avtalet och skulle fackets linje godtas skulle arbetaren få högre lön genom att arbeta mer normalt och kräva garantilön. Enligt AD har facket inte kunnat bevisa att avsikten med avtalet är att det ska finnas en garantilönen som mäts utifrån varje reklambuds normala arbetstempo och kan ersätta prestationslönen. Istället skriver AD:
Så länge arbetet skedde i ett för honom eller henne normalt arbetstempo, skulle nämligen distributören få timlön för den tid som gick åt. Detta kan inte vara en ändamålsenlig tolkning av bestämmelsen. Detta talar med styrka för arbetsgivarsidans uppfattning om innebörden av avtalet i nu omtvistat hänseende.
Ingenting säger heller att bildistributörerna ska få betalt från hemmet och tillbaka hem efter sista lådan, enligt AD:s domslut.
Slutsatsen av det nu anförda är att den aktuella regleringens uppbyggnad i sig talar för arbetsgivarparternas uppfattning om innebörden av avtalet i denna del, dvs. att den tid det tar för arbetstagaren att ta sig till och från distributionsdistriktet inte utgör ett arbetsmoment som ska ingå tidmätningen.
Slutklämmen i domen blev den här:
Arbetsdomstolen har funnit att förbundets fastställelsetalan ska avslås. Förbundet är därmed tappande part och ska därför ersätta arbetsgivarparterna för skäliga rättegångskostnader.
Domslut
1. Arbetsdomstolen avslår Svenska Transportarbetareförbundets fastställelsetalan.
2. Svenska Transportarbetareförbundet ska ersätta Almega Tjänsteföretagens och Marknad & Service i Syd AB:s rättegångskostnader med 640 500 kr avseende ombudsarvode, med ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.
Kommentarer