Detta är ett utdrag ur en slags skrift som har en första sida med en svagt suddig blyertstext där man kan urskilja orden ´budets öden och äventyr` .jag ska ibland göra ett försök att rekapitulera en och annan berättelse ur denna underliga skrift,
-----------------------------
Det var den natten som inbladningsmaskinen började låta väldigt konstigt och snart visade sig få en allvarlig förstoppningssjukdom p.g.a. allt för många RUSTA-blad. Detta gick som ni alla förstår ut över den s.k. leveranskedjan som därmed blev allvarligt förskjuten. Det var en kall natt, det ska sägas. På packsalen fungerade inte termometern och eftersom jag har dålig koll på årtionden så jag kan inte direkt ange vilket årtionde den slutade fungera -Men de hotfulla smällarna från buntbilens underrede samt att bussförarens lungor sved av koloxidförgiftning var de två säkraste tecknen på att det verkligen var en kall natt. Detta bevisades också när buntbilen äntligen långt om länge nådde en busskur i stadens ytterkanter och föraren kunde konstatera att det väntande budet hade frusit fast i busskurens isbeläggning. Som ni alla redan förstått meddelande han genast nattförmannen om att det fanns ett fastfruset bud på det aktuella buntavlämningsstället.
Nattförmannen anlände till platsen men kunde trots ihärdigt ryckande och vridande inte få loss budet .Han återvände till centralen för att söka något som skulle kunna användas för att hacka loss ett illa fastfruset bud och hittade till slut - i chefernas café-avdelning - en tårtspade , med vilken han återvände till busskuren.Nu vidtog ett ihärdigt hackande.
Detta gav till slut resultat och nattförmannen meddelade i sin nattrapportering att budet blev lösgjort men envisades med att hålla händerna i en stel och krampaktig position, förmannen blev därför tvungen att vara behjälplig med att ta bort plasten från buntarna och fick även till slut skjuta på budets cykel för att denne skulle kunna komma iväg med sina last.
När budet långt om länge nådde de sista husraderna visade det sig att en radhusägare med kraftiga adrenalinattacker sedan länge väntade gömd bakom några buskar .Denne var till skillnad från en tidningsförman välförsedd och hade en ishacka inom nära räckhåll.
När han fick se den förhatliga sjusovaren och tidningssinkaren rusade han fram i högsta hugg och och jagade runt budet i snölabyrinterna, ishackan träffade utskjutande snöhögar lite här och var och utlöste mindre laviner.
Men plötsligt hände något mycket förbryllande. Budet stannade, sträckte händerna upp mot skyn och ropade , …´det känns, det är känsel, herre jesus, känsel`.
Radhusägaren stod förbryllad och lät ishackan hänga alldeles livlös, så vände han om, slog några slag i snöväggen och gick därifrån med ett väsande utrop…. jäääävla psykbryyyyyyt.
----------------------------------------
Detta här var tydligen själva berättelsen men det finns även två fotnoter som förefaller tillhöra denna historia
----------------
fotnot 1:
Dagen efter fick budet ett rött kuvert med två kraftfulla reprimander: dels var det inrapporterat att budet inte stoppat ner tidningen helt och hållet i en brevlåda på Frysaregränd och dels var det en abonnent på Humörstigen som var helt och hållet utan tidning.Här hade kundtjänst särskilt haft anledning att betona detta; Denne abonnent får inte vara utan tidning fler gånger. Missa inte denne!!!!!
Fotnot nr 2
Vid en liten samkväm där en distributionschef bjudit in några höjdare från tidningen och några herrar från transportarbetarförbundet, ska denne chef gjort en kommentar som senare blivit klassisk.
Han höll en tårtspade i handen och sa:
´`HUR KAN EN TÅRTSPADE VARA SÅ SNED´`
--------------------------------------------------------------------------------------------
Kommentarer