Tidningsbuden är nattens ryttare och om dagen ryktar man sina hästar för att förbereda sig inför nästa natts hjältedåd.
Den mest beryktade
Precis som i Vilda Västern har tidningsbuden sina legender. Den mest beryktade av alla är Ole Hurtiglöber, Ole Snabblöparen, från Köpenhamn.Han delade fler distrikt än någon annan och på dagarna ägnade han sig åt att göra utdelningen ännu snabbare. Han trimmade sina tre specialbyggda mopeder och skrev brev till abonnenterna för att tidningen skulle kunna levereras lättare. På hans mopeder satt både bakbromsen och gashandtaget på samma sida och ingen varken förr eller senare har utvecklat en sådan teknik att vika tidningen och leverera den med en hand samtidigt som han red fram på sin moped. Till slut hamnade Ole på första sidan i Berlingske Tidene och direktören för Bladkompaniet, Köpenhamns motsvarighet till Premo, gick i taket när han fick veta att ett tidningsbud hade samma lön som han själv.
Lång över miljonen
Ja,det väckte i vissa kretsar en stor ilska att ett tidningsbud på den tiden kunde tjäna över halvmiljonen om året, och var egentligen mycket ovanligt för en arbetare vid den tiden, det motsvarade långt över miljonen i dagens penningvärde.
Bland tidningsbuden gick förargelsen dock ut på att direktören, den likgilltige slöfocken, kunde ha nästan lika hög lön som självaste Ole Hurtiglöper.
Ole blev erkänd bland alla tidningsbuden som en verklig proffsutdelare - men något bra föredöme var han egentligen inte, avslutar fackföreningen 3F sin berättelse om den legendariske Ole Snabblöparen.
Detta är hämtat från den danska fackföreningens sida för tidningsbud
Kommentarer
Den kungliga svenska avundsjukan,kallade min mor det.
Troligen är den dock vare sig kunglig eller svensk.