28 juli 2011. På Bangatan i Västerås. 6 dagar efter Utöya-massakern. Tidningsbudet låg döende på gatan. Männen gjorde hitlerhälsning.
Mitt i natten går två unga svenska män fram till ett tidningsbud som studerar i Sverige och kommer från Indien. En av de många studenter från fattiga länder som tagit över utdelningen i Sverige sedan ett antal år tillbaka.
De frågar på engelska om han vet när bussarna börjar gå. Det är fejk. De är inte alls intresserade av några bussar.
En av dem gömmer en stor kniv under munktröjan. Den andre har en lång svart expanderbatong gömd innanför sina kläder.
Mannen med batongen slår tidningsbudet med 5 eller 6 slag. Han ska efteråt beskriva det som att en man slog honom med ett svart rör.
När tidningsbudet ligger på marken har den andre dragit fram kniven. Han hugger tidningsbudet 23 gånger djupt in i kroppen. Hans enda avsikt är att döda honom.
När tidningsbudet ligger döende och håller på att förblöda står de båda männen bredvid och skriker och gör hitlerhälsning.
En kamrat till tidningsbudet som har varit inne i en trapp och hämtat en av Prologs kärror kommer till platsen. Mannen med batongen rusar mot honom och slår med den. En kvinna skriker från ett av husen att hon ringt efter ambulans. En taxibil kör fram till platsen.De båda männen springer iväg.
Taxichauffören säger att han var bara fem meter ifrån dom.
Men polisen ville inte tala med honom när de kommer efter ett tag, sannolikt för att han var invandrare. De pratade bara med några fulla svenskar som kom senare och inte sett något.
Två dagar innan har en man knivskurits och varit mycket nära att dö mitt på dagen. Han var en man som beskrivs som "utslagen" och låg och sov på en grässlänt vid Bangatan när två män överfaller honom och sticker honom med en kniv.
På natten efter ser ett annat tidningsbud hur två män lägger sig i bakhåll för honom. Han stannar i en låst trapp tills polisen kommer till platsen.
Så kommer överfallet mot det unga indiska tidningsbudet.
Tillfälligheter och snabb läkarvård är det som räddar hans liv. Han förs först till sjukhuset i Västerås och vidare till Uppsala.
"Datortomografisk röntgenundersökning den 28
juli 2011 visade rikligt med blod och luft i högra lungsäcken, avlösta benfragment på det 6:e och det 9:e revbenet på höger sida i anslutning till två av stickskadorna, helt sammanfallen lunga på höger sida, en djup slitskada i högra leverloben, en ca 2 x 0,5 cm stor slitskada i nedre delen av högra njuren, brott på det högra sidoutskottet på den andra ländkotan utan felställning och brott på bakre utskottet på den 5:e halskotan utan felställning. Stickskadorna på bålen behandlades med dränage varvid ca 400 ml blod omgående tömde sig från den högra lungsäcken.
Två unga män grips ganska snabbt efter dåden.
Polisutredningen är dåligt gjord. Åtalet bygger i stora delar på indicier. Och mycket av det som talar mot de två männen sopas under mattan både vid rättegången och i den sedermera friande domen.
Det förvandlas till en rättsskandal. I rättegången tillåts ett gäng sympatisörer till de åtalade sitta och flabba och häckla tidningsbudet och tolken.
Alltsammans är uppgjort. En stor del av domen är ren rappakalja.
Rasism vill rätten inte ta ställning till, trots att åklagaren visade skärmdumpar av rasistiska högersidor som de åtalade besökt. En av dem har en Youtubekanal med våldsamma nazister i aktion.
En av männen har dömts fyra gånger för att bära kniv offentligt. Många i närområdet är rädd för de åtalade som använder narkotika och patrullerar området med en kamphund och många vet att de är beväpnade med kniv och batong. Det är inte många som vågar vittna.
I domen står det att det är vanligt att bära kniv offentligt och att intresse för knivar och batonger får anses som legitimt. Batongen ska återlämnas.
 | |
| Norges största tidning, VG skrev om det stort uppslaget på första sidan. Här med en bild tagen från Tidningsbud.Blogspot. Inga svenska dagstidningar skrev förutom VLT i Västerås. | |
Från Tidningsbudens Nyheter 26 augusti 2011.
"- Jag var helt säker på att jag skulle dö, säger han. Han fick massiva inre blödningar och svävade från början mellan liv och död.
- Jag kunde inte föreställa mig att sådana saker händer i Sverige, menar tidningsbudet som är i Sverige som utbytesstudent.- Jag kommer att kunna identifiera dem, menar han. Han återhämtar sig sakta och är tillbaka i studentrummet i Västerås. Han rör sig dock med stor försiktighet och har mycket svårt för att sova.När utredningen är klar kommer han att åka hem till sina anhöriga som varit mycket oroliga för honom och få vård på ett sjukhus i Indien under två månader. Därefter planerar han att återvända för att slutföra sina studier i produktion och logistik vid högskolan i Västerås. Troligen kommer han inte att dela ut tidningar mer efter den svåra upplevelsen."
Tidningsbudet pekade också sedan ut de två männen som åtalades. Bland nio kandidater pekade han ut mannen med batongen och mannen med kniven som de två åtalade, både vid en livekonfrontation och vid en fotokonfrontation. Likaledes pekade han ut dem vid rättegången.
Men domaren går i domslutet in i en lång utläggning om att han läst en engelsk artikel där det stod att brottsoffers utpekande inte är helt tillförlitliga.
Innan rättegången säger åklagaren att indicierna är så starka att andra gärningsmän kan uteslutas och hon kräver 16 års fängelse. Efter den helt friande domen vägrar hon plötsligt att föra upp målet till hovrätten. Tidningsbudet insisterar på att målet ska upp i hovrätten. Men myndigheterna stoppar det.
I det fall det hade handlat om en person av ett högre kast i samhället så skulle polisutredningen varit helt annorlunda. Och domstolen skulle ha gjort en helt annan bedömning. Vid en dom som ansetts för lindrig skulle det inte varit tal om annat än att pröva målet i hovrätten.
Från Tidningsbudens Nyheter 17 juli 2012
"Bland nio personer pekade tidningsbudet ut en person som den som slog ner honom med en svart metallstång. Personen innehade en svart expanderbatong. Bland nio andra personer pekade tidningsbudet ut en person som den som knivskar honom. Den personen är dömd för att ha burit kniv offentligt vid fyra tillfällen.
I sin framställan skrev åklagaren att indicierna är så starka att det utesluter andra gärningsmän. Men någon rimlig förklaring till varför hon inte förde målet vidare kan hon inte ge.
- Målet drevs inte av hatbrottsåklagaren och följde inte reglerna för hatbrottsmål. Inget skydd och ingen anonymitet gavs de som vittnade.
- Det var mycket litet medieintresse för rättegången trots att det fanns kopplingar till Utöya. De åtalade hyllade Breivik i sms som de skickade till varandra.
- Rättegångssalen fylldes med vänner till de åtalade som flabbade och häcklade tidningsbudet.
- Det fanns troligen vittnen som inte vågade vittna mot de åtalade eftersom många i närområdet misstänkte att de gick på droger och var beväpnade.
- Polisen kallade in de två männen precis efter dådet och hörde dem upplysningsvis, men släppte sedan ut dem några dagar innan de greps och åtalades.
- Poliserna var ointresserade av att tala med den taxichaufför som kom först till platsen, han kallades till vittnesförhör först två veckor efter händelsen och till en fotokonfrontation först en månad efter händelsen.
- Domaren har tidigare varit inblandad i skandaler. 2003 skrek han till en ensam journalist på en rättegång i samma rättsal, "Ut, jag vill inte ha några hyenor i min rättssal".
- En av de åtalades advokater sa flera gånger i rättegången att det är "enbart löjeväckande" att försöka nämna Breivik eller nynazism i sammanhanget, trots att hans klient bara kort innan överfallet öppnade en nynazistisk Youtube-kanal där han rekommenderade filmer som visar hur invandrare misshandlas. En rysk nynazist säger i en film att han är mycket stolt över att vara den som genom internet-filmer inspirerar ungdomar att ta en kniv och gå ut för att döda invandrare. I de båda männens telefoner fanns SMS som hyllade Breivik.
- Advokaten beskrev sedan domen som "mycket välskriven".
- Händelsen har tystats ner inom branschen.(förutom Tidningsbudens nyheter och Medievärlden)
- Språkförbistringen i rättssalen beskrivs som stor av Västeråstidningen VLT.
- Tidningsbudet krävde bl.a. en ersättning för förlorad arbetsinkomst, vilken visade att företaget endast betalade honom ca. 7.000 i månaden innan skatt för 26 dagars nattarbete."
Kommentarer