Siffrorna från "Mystiska stiftelsen"

Tidningsbudsstiftelsen har redovisat sina siffror för förra året.

Stiftelsens förmögenhet uppgår vid 2019 års utgång till 54 784 053 kronor
(förra året. 54 293 902 kronor).

I grova drag har man uppskattade värden för
omkring 25 miljoner i aktier och 30 miljoner i fritidsbostäder.

Den handhas av Transports huvudkontor i samarbete med Distributionsbolagen och Väktarintressen.

Under 45 år har inget tidningsbud fått komma i närheten av stiftelsen, något som inte har bekymrat någondera parten det minsta.

De undanber sig inblandning. Och snokande i stiftelsens affärer uppskattas inte alls.

Bakgrund:   Tidningsdistributörernas Sociala Trygghetsfond grundades 1975 och var en del av den första nationella kollektivavtalsöverenskommelsen som skrevs under av Transport och den tidens motpart Tidningarnas Arbetsgivarförening. 

Ordföranden i Transport på den tiden,Hasse Ericson beskriver fonden/stiftelsen i sina memoarer som en av hans snilleblixtar. 

  Organiserade "tidningskärringar" och deras släktingar skulle få försäkringar och semester för att göra det mer poppis att gå med i Transportarbetareförbundet.

 

Hasse Ericson precis efter att han skrivit under Tidningsbudsavtalet i slutet av 1975

 

Enligt Ericson var det en kompisuppgörelse mellan honom och en mycket god vän, tidigare ordföranden i Tidningarnas Arbetsgivarförening som 1975 satt som vice VD för Dagens Nyheter.

Hasse Ericson rörde sig alltmer i de övre kretsarna och satt ofta på Grand och Carltons lyxrestauranger i Stockholm. (Att vi använder dessa restauranger beror på att de ger god service åt förbundet, skrev han i en av sina två böcker.)

Om stiftelsen var en av budens förmåner - så fick också bolagen sitt: Det skrevs in 10 års fredsplikt i avtalet och en paragraf i avtalet om att OB ska räknas som inbäddat i lönen.

 

Om vi går tillbaka till nutid så är Stiftelsens årsredovisning för förra året undertecknad av ordföranden Björn Eriksson, fram till nyligen ordförande för Säkerhetsbranschen (Väktarbolagens organisation), samt av Anna Ryding, kassör i Transport, Charlotte Rickardsson, Almega, Johan Lundin, VD för Point, Magnus Thelander ombudsman för väktarna, Hans Andersson, Mediebolagen och Mikael Käll, Transports revisor.

Transportarbetareförbundets ordförande har alltid suttit med i styrelsen i alla år. Men nuvarande ordförande  Tommy Wreeth valde att lämna Stiftelsens styrelse i samband med att rädslan för skandaler blev överhängande. Han fick också frågor som han inte kunde svara på om hur stiftelsen kan kringgå sina egna stadgar.

Stiftelsen betalar av allt att döma en del krogräkningar för styrelsen. Den följer inte heller sin egen stiftelseförordning; där det tydligt står att den ska gynna alla tidningsdistributörer på samma sätt. Vilket är själva vitsen med en kollektivavtalsstiftelse. Stiftelsen har bland annat uppskattningsvis gett ut förmåner i försäkringar för minst 60-70 miljoner i dagens penningvärde till enbart medlemmar i Transport och deras släkter.

Stiftelsen gör av med över 200.000 om året i vad som kallas förvaltningskostnader. Bokföring och revisionskostnader - men man har bland annat också ett "matkonto", som är hemligt. Björn Eriksson får också ett arvode som enligt en chef på Transport är 25.000 om året. Själv skriver han att han inte talar om vilket arvode han får.

Stiftelsen äger 10 fritidsbostäder i Härjedals - och Jämtlandsfjällen i form av bostadsrätter. Samt fem köpta stugor med tomter i Hunnebostrand.

I boken om Transportfacket 120 år som kom för ett par år sedan skrivs lite grann om stiftelsen.

"När riksavtalet tecknades avsattes också en relativt stor summa till TST, Tidningsbudens Sociala Trygghetsstiftelse. Under tre år betalade arbetsgivarna 0,6 procent av sina respektive lönesummor till fonden och den växte så snabbt att det mesta talar för att det hade försvunnit en nolla ur avtalet. 0,6 procent skulle förmodligen ha varit 0,06 procent." 

Det är ju inte omöjligt att kommatecknen kom på fel plats med tanke på det enorma supande som förekom på alla håll och kanter, men troligtvis var kommat rätt placerat. 

Enligt Hasse Ericsons memoarer blev fonden en framgång och pengarna strömmade in som tänkt.
 

Men vi  läser vidare i boken om Transport 120 år: "Pengarna placerades på börsen och snart fanns det över 90 miljoner och avkastningen skulle underlätta livet för tidningsbuden på olika sätt. Efter några år köptes bland annat fritidsstugor i Stockholms skärgård, i Hunnebostrand på Västkusten och i stugområdet Björnrike i Vemdalsfjällen. Senare köptes också tre lägenheter i Åre. Där kunde tidningsbud få en mycket billig semester – innan skattemyndigheterna började syna verksamheten." 

90 milj 1980 skulle motsvara 300 miljoner idag.

Och mycket ska man höra innan öronen ramlar av: Transport ansåg att eftersom systemet med "klaner" fått sådan spridning inom distributionen skulle inte bara medlemmen försäkras utan tjocka släkten vara medförsäkrade.  

 I Transports historiebeskrivning började alltihopa alltså skita sig när skattemyndigheten kom på "att stiftelsen inte var någon stiftelse i lagens mening. Och kraven på moms och andra skatter ökade kristendenserna i TST."

Vidare kan man läsa:

"Numera är verksamheten mer begränsad. TFF-försäkringen finns kvar men utan skydd för familjemedlemmar. Några fritidshus såldes men de i Hunnebostrand, Björnrike och Åre finns kvar men är betydligt dyrare att hyra. Och stiftelsen har döpts om till »fond«", avslutar boken om Transport 120 år sin beskrivning av TST. 

Precis som all historiebeskrivning som görs av tidigare Transport-toppar får det tas med en nypa salt.

Året efter att tidningsbudsavtalet skrevs under blev Hasse Ericson och Transportarbetareförbundet i alla fall utkastade från LO:s styrelse.

Och i samma bok erkänns det att Hasse Ericson blev allt mer försupen.

"Sant var att Hans Ericson hade tappat greppet. Under sitt sista år som ordförande var han sällan på förbundskontoret. Han ledde Transport från sin lägenhet på Nybrogatan där han tog emot funktionärer som ville rapportera något eller få godkännanden. Enligt samstämmiga uppgifter drack han på tok för mycket. Till och med när han fick chansen att återupprätta sitt anseende via en inbjudan till det av nästan alla svenskar sedda tv-programmet »Hylands hörna« var han berusad och ostrukturerad."